Människan och von Linné

Det var inte bara djur i naturen som intresserad Carl von Linné. Även de som flyttat från skogarna var föremål för hans studier och hans åsikter om människan kom att få honom att hamna i blåsväder med jämna mellanrum.

För den vetgirige von Linné bestod världen av ett enormt, logiskt system skapat av Gud där alla hade en speciell plats i ordningen. Här stod människan på toppen men den unge vetenskapsmannen insåg snabbt att även hon var ett djur som alla andra.

När von Linné var 28 år gammal flyttade han till Holland där han blev privatläkare åt en rik bankir som hette George Clifford III och som dessutom var ordförande för det Ostindiska kompaniet. Clifford var också intresserad av botanik och zoologi och att ha den svenske läkaren och vetenskapsmannen vid sin sida måste ha varit mycket stimulerande.

Under tiden vid Cliffords sida fick von Linné möjligheten att studera apor som man fört med sig till Holland från fjärran länder och genom att noga studera deras anatomi, tänder, rörelser och beteende konstaterade han att det fanns så många likheter med människan att det egentligen bara var talet som skilde dem åt. Detta fick von Linné att sätta dem i samma klass, primater, vilket djupt upprörde många akademiker och teologer som förfärades av hur Guds främsta skapelser plötsligt hamnat på samma trappsteg som apor. Ville von Linné alltså hävda att även apor skapats i Guds avbild?

Eftersom von Linné själv var religiös kände han efter dessa våldsamma reaktioner att han behövde förklara sig själv och gav därmed människan klassifikationen homo sapiens vilket fick henne att skilja sig i klass. Däremot vidhöll han att apor och människor hade mycket gemensamt och att det hela handlade om Guds ordning av naturen. Han motsatte sig till exempel idén att djur inte har själar och skulle hålla fast vid denna uppfattning till dödsbädden.

Leave a Reply