Hur von Linné fick sin idé

Att Carl von Linné var ett geni är det knappast någon som kan bestrida och han visade redan i tidig ålder en förkärlek för allt som hade med djur och natur att göra. Han studerade botanik och anatomi, granskade och betraktade, lärde sig språk som grekiska, latin och hebreiska och sysslade med medicin och biologi. Den enda som inte tyckte allt detta var särskilt imponerande var hans egen mor som hellre hade sett sonen bli präst som hans far!

Hur kom det sig då att von Linné till sist lade år att klassificera olika växter och djur? Vad var det som fick honom att se ett samband mellan olika karaktärsdrag som alla levande varelser inom flora och fauna uppvisar och som får dem att tillhöra en grupp för sig? Som det så ofta faller sig med stora genier låg säkerligen tankarna och grodde där men det krävdes något, som i fallet med Newton och det fallande äpplet, vilket fick hjärncellerna att riktigt blixtra till lite extra.

Det berättas att von Linné vid tjugofem års ålder gjorde en resa till Lappland som skulle komma att ändra inte bara hans liv utan hela världens botanik och zoologi. Efter flera framgångsrika år av publiceringar och föredrag vid Uppsala universitet ville den unge vetenskapsmannen nu besöka det spännande Lappland för att studera dess rika natur och inhemska befolkning samerna. När han kom dit satte han genast igång med att beskriva, rita av och klassificera hundratals växter men han kunde inte riktigt komma på ett system för däggdjur. Lösningen låg vid en enkel väg!

Under en av sina färder såg von Linné en hästs käkben alldeles vid vägen och då han betraktade det insåg han att antalet tänder och hur de var placerade kunde vara nyckeln till det han sökte. Så började han studera djurs tänder och med det kunde han placera dem i rätt ordning.

Leave a Reply